Jo. ni läser rätt! Och nej, jag försöker inte vara ute i extremt god tid!
Idag inleds nämligen det nya kyrkoåret, som många vet.
1:a advent. Den dag när många barn väl på allvar börjar inse att julen närmar sig, med alla förväntningar på presenter det innebär. Den dag när många vuxna på allvar börjar inse att julen närmar sig, med alla "måsten" och all stress.
Den dag kyrkan börjar det stora firandet av hur Gud kom till oss människor i Jesu gestalt.
Samma helg utlyses också vart år sedan en tid tillbaka "Köpfria dagen" till lördagen i denna helg. Det kan kanske synas ovanligt dumt att lägga den just nu, men jag tror att det snarare är väldigt klokt.
Nu vet jag inte hur många som överhuvud taget hört talas om den köpfria dagen? Jag brukar själv bli förvånad vart år "Just det!Är det nu?" Och jag är ytterst sällan i något centrum en lördag, så jag vet inte om det görs något mer "officiellt". (Vet faktiskt inte ens vilka som ligger bakom egentligen.) Men att den ligger just när den största köphysterin brukar bryta ut är inte dumt!
I kyrkans texter idag läses om Jesu intåg i Jerusalem, ni vet - där folket stod med palmblad i händerna och ropade "Hosianna!" Där läses också om Jesus som den utlovade frälsaren, i år om hur Jesus i synagogan i sin hemstad Nazaret läser ur Jesaja och avslutar med att säga att profetian nu är uppfylld (Luk.4:16-23).
Och många, många människor som annars inte går i kyrkan kommer att höra detta och förhoppningsvis också kloka predikningar om vad Gud faktiskt gjorde för oss i och med Jesu födelse och liv, anledningen till att vi firar jul.
Hur får jag nu ihop detta?
Jo - jag önskar och ber att just det faktum att så många idag kommer till kyrkorna också ska innebära att många kan fundera lite på HUR man egentligen firar jul! Hur mycket stress och press vi utsätter oss själva för. Hur många "måsten" som egentligen är så där förtvivlat viktiga.
Jag hoppas helt enkelt att en av kyrkans största dagar tillsammans med den köpfira dagen kan få oss alla att fundera lite på vad som faktiskt är viktigt.
Jag hörde en man tala om köpfria dagen i radions "Ring P1". Han var inte emot handlande, men talade om att man kanske ibland kan tänka efter vad man egentligen behöver. Och faktiskt är det ofta detsamma som kyrkan talar om: är det viktigast med en massa nya saker, med "status"? Eller är det viktigare att människorna kring dig vet att de är älskade för dem de är?
Visst kan vi visa kärlek genom att ge en julklapp eller två! Men som det har blivit på senare år så brukar ju t.ex. "årets julklapp" bli dyrare och dyrare. Det verkar mer handla om att köpa så dyra saker som möjligt än något annat. Och är det så att det någon önskar mest av allt är något som kostar mycket så visst är det ok - men inte när det nästan blir en tävling om vem som får/köper de dyraste presenterna. Kanske gäller önskemålet egentligen något betydligt enklare?
Jag tror att även den som inte är det minsta kristen skulle kunna se i evangelierna att om det var något Jesus var alldeles extra bra på, och alldeles väldigt mån om så var det att se människor. Att se människor precis som de var och uppskatta dem så. Tänk på dem han valde som sina närmaste medarbetare: fiskare, tullindrivare mm. Han lyfte gärna fram barn och kvinnor och sjuka - de som på den tiden och i det samhället ofta var närmast föraktade, och definitivt inte sågs som "viktiga" personer.
(För mig är det faktum att detta omtalas så ofta i evangelierna en del av det som bevisar dess trovärdighet: att skriva om en man, TRO på en man, som så beblandade sig med samhällets "nedersta" människor gav inte precis berömmelse och upphöjdhet! Att Matteus, Markus, Lukas och Johannes skrev även om dessa händelser innebar snarare att ta en risk att bli hånad och förlöjligad:"Hur kunde ni följa en man som umgicks med sådana" ?)
Just det återspeglas väl ofta i vår tid av att många gärna ger lite extra till Frälsningsarmén, Stadsmissionen och andra som försöker lindra tillvaron för dem som har det allra svårast. Men jag skulle vilja att vi tar in den tankegången även till våra allra närmaste.
Jag tycker inte alls att vi ska sluta fira jul med massor av god mat, julklappar och allt sådant! Men jag tycker att vi ska fundera lite mer på vad som verkligen är viktigt! Faktiskt tror jag att julen kan bli ännu godare då!
Allt gott
och
Gott nytt år!
Eva
2 kommentarer:
Du skriver så bra. Tänker tankar som jag tror att många verkligen delar men som vi har svårt att förverkliga. Vi fångas i håven och har inte ens vett att sprattla.
Synen på vad som är viktigt i evangelierna får mig att tänka på min barndomskamrat som numer är präst i norra Värmland. När vi var tonåringar frågade jag honom hur han kunde tro på allt som står i Bibeln.Det gör jag inte, sa han men jag tycker att det Jesus står för räcker bra för mig.Då visste varken han eller jag att det skulle bli hans livsgärning.Ulf
Håller med helt och hållet! Man ska inte glömma varför vi firar julen. På min förskola där jag arbetar så talar vi om för barnen varför vi firar jul och går gärna till kyrkan med dom, när kyrkan har haft en samling vid julkrubban. Vi tycker inte att detta är fel. Nu har vi inte direkt några barn från främmande kulturer/ religioner .
Så därför berättar vi varje år inför advent varför vi firar julen och likadant inför påsk.
Tycker ändå att det tillhör vår kultur att informera barnen om detta.
Jag önskar därför dig en trevlig 3:e advent :)
Skicka en kommentar