fredag 24 december 2010

JULDAG

(Krubbfigurerna är ärvda från mormor och morfar. Min barndoms krubba! Tror de köptes när mormor och morfar var ganska nygifta (vigsel 3/7-1938). På Europaresa, ev Österrike.)


Dagen är kommen
kärlek triumferar.
Kom, låt oss skynda till Betlehem.
Hälsad av änglar Krist är född till jorden.
O kom. låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Gud av Gud Fader,
ljus av ljusets källa,
Människoson av Maria född.
Så Gud sin kärlek
för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Ordet blev kött
och tog sin boning bland oss,
kom till vår jord.
Kristus är hans namn.
Så Gud sig härlig
för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja.
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Sjung halleluja,
sjung ni änglaskaror,
Sjung, alla helgon,
sjung jordens folk!
Lov, tack och ära
vare Gud i höjden!
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja.
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Evige Fader,
evig är din strålglans,
evigt är ljuset från Betlehem.
Här över barnet,
evig lyser glorian.
O kom, låt oss tillbedja.
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

(sv psalm 122. text Adeste fidelse. J. Wade 1746, vers J.F. Borderies 1822, E. Norberg 1974, 1984. Musik: J. Wade 1743)

Det här är det som är viktigt för mig med julen!
Och just denna psalm är en av de absoluta favoriterna i jultiden.

Jag fick en fråga vid släktens julbord för ett antal år sedan, när jag hade talat om att jag skulle lämna sällskapet i tid för att hinna vara kyrkvärd vid midnattsmässan: "TROR du verkligen på det där?" Och jag kan bara svara "Ja!"

Jag är så väldigt väl medveten om att det finns de som tycker att alla "religiösa" är smått knasiga människor som väl egentligen borde in på psyket.

Men det stämmer väldigt dåligt med mina erfarenheter.

Visst finns i kristna kretsar de som "klamrar sig fast" vid vad som än verkar lovande i det läge de befinner sig just då. Men de är ganska få. (Och ibland behöver de annan hjälp i första hand. En god kristen församling ser det.)

Som jag skrivit förut så har jag min djupaste kristna erfarenhet via S:ta Clara kyrka här i Stockholm. En kyrka som är känd för att ta emot alla.Och då menas verkligen ALLA! Där har jag mött underbara människor med stora erfarenheter av livet på samhällets "botten". Men jag har också mött lika underbara människor som har sina erfarenheter från den absoluta "toppen" av samhället.

Jag har mött de som har svårt att förstå den allra enklaste instruktion. Och jag har mött de som föreläser om apologetik (trons försvar ungefär) och filosofi på en nivå så man blir snurrig! (Men intresserar mig mycket!)

Jag hör själv till de som inte kan ta in något i huvudet om jag inte förstår. Mina stackars kemilärare har blivit smått galna när jag sagt "Men VARFÖR???" när de sagt att vissa ämnen kan slå sig ihop och bli ett tredje. (Historia är mycket enklare - där finns en händelsekedja!) Så jag borde alltså vara en av de sista som bara "tar till mig" den kristna tron...

I de kristna kretsar jag rört mig under några år frågas ofta "När/hur blev du frälst?" Och jag blir ofta nästan generad och känner mig lite "mindre värd" när jag svarar att jag inte ÄR frälst. Inte på det sätt de menar med en särskild upplevelse.

Det må låta väldigt konstigt, men jag tror faktiskt att jag bara är född med tron.

Jag har bråkat och stökat med Gud! Jag har vägrat att tala med Honom. Jag har t.o.m. försökt att inte tro.

Men det går inte...

Nå'nstans, ibland inte så alldeles lätt åtkomligt längst in i mig, så finns tron alltid där. Den grund jag står på är definitivt Gud.

Jag kan bli hur arg jag vill! Jag kan bli hur ledsen, besviken, sur, trotsig och allmänt "pestig" jag vill - om jag verkligen känner efter så är Gud alltid där. Och Han tål att grälas med... Och givetvis kan jag också bli hur glad, lycklig, förtjust jag vill! Jag tackar ofta Gud för det jag ser och hör! På hundprom,enader, i affärer, i möten med människor.

Därför vill jag fira juldagen mer än julafton! För den oändliga kärlekens skull! För det barn som föddes för att bli en förebild för oss. Och en frälsning.
TACK Gud, för Din son! För att Du är, alltid har varit och alltid kommer att vara.

Allt gott!
Eva

4 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Tack för att du delar med dig. Fullständigt och alldeles självklart. Hoppas att din juldag blir fylld med kärlek.
Ulf

Berit Elisabet med Dagsländor sa...

Tack, Eva. Din och min "utgångspunkt" och vår "tro" är inte exakt desamma. Ändå känner jag samhörighet. Vägarna mot ett "mål" må vara både olika och ibland slingriga, men en sanning är en sanning är en sanning...

Även en sanning har många både lager och "ansikten", beroende på utsiktspunkten. Om du förstår hur jag menar.

Kunde inte låta bli att kommentera, även om jag borde ha gått till sängs nu.
Jag önskar dig en vacker, värdefull och riktigt fin juldag!

Marie sa...

Åh, vilken vacker julkrubba!!!
Jag respekterar din tro till fullo och tycker att det är upp till var och en att tro det de vill. I mitt jobb som lärare försöker jag verkligen lära alla barn just det, att alla har rätt att tro på det som känns rätt för var och en. Det finns inget rätt och fel. Själv är jag inte troende på det sätt som du beskriver, men känner ändå ett oerhört lugn när jag går in i en kyrka.
Ha det gott!
Kram

Eva sa...

Jag fick en kommentar i mailboxen som jag blev så glad av! En vän från S:ta Clara skrev "Vilken härligt obändig troshälsning! Jag blir glad, upplivad och stärkt."
Blir jag med, av en så'n hälsning:)