tisdag 29 mars 2011

Hårt och kallt

Det är de ord som ofta dyker upp i mitt huvud numer, när jag tänker på eller ser hur samhället är.

Men jag tänker då inte på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller hur olika sociala myndigheter fungerar (eller inte fungerar).

Nej, jag tänker på hur vi behandlar varandra, i vardagliga mänskliga möten.

Som idag - jag var upp till centrum här för att handla lite. Det är mitt på förmiddagen, före lunchrusningen, och många äldre är i affärerna. I kassan bredvid den jag står i kö till står en liten äldre kvinna och "tar tid på sig". Hon plockar inte upp ur korgen så väldigt fort. Hon pratar med kassörskan. Hon fumlar lite med pengarna och kundkortet.

Och bakom står en kvinna i kanske 40-års åldern och suckar högre och högre...

Bakom mig i kön står en man i 50-års åldern. Han talar hela tiden i mobilen. Blir mycket irriterad när kassören frågar honom om något - ska han verkligen vara tvungen att pausa telefonsamtalet och svara?

På väg till en annan affär ser jag hur en pensionär med rullator försöker ta sig ut genom en dörr som öppnas manuellt. Jag är på väg fram för att hålla dörren när jag ser en annan kund på väg in. "Bra!" tänker jag "Där kommer hjälp!" Men nej då... Denne person drar upp dörren helt, slinker in - och släpper dörren rakt på rullatorn!

Jag började att lägga märke till sådana här saker för kanske 10-12 år sedan. Då åkte jag buss till arbetet var dag, på en linje där det ofta förekom barnvagnar. Det var klart intressant att se vilka som hjälpte dem med barnvagn av och på! Inte var det de "friska och raska" männen eller kvinnorna, utan betydligt oftare den äldre som väl kanske egentligen inte orkade. (Såg mycket oftare en 70-årig invandrarfarbror som hjälpte än en 40 årig "svensk" man ska sägas...)

En hel del unga människor sägs idag tycka att man bör tåla "en hel del" när man gör undersökningar om mobbning och trakasserier på nätet. I vissa områden tycker ungdomar att det är mer eller mindre "självklart" att man kan bli rånad om man har en fin jacka, mobil eller liknande. Rånad av sina jämnåriga.

TV-program som Idol (som jag inte har så mycket emot rent generellt) får högre tittarsiffror om det sitter någon som är riktigt elak i juryn...

Ligor, både "svenska" och utländska, ägnar sig åt att i första hand lura äldre både ute på sta'n och i hemmen. (Det absolut fegaste brott jag kan tänka mig!)

Vad kommer sig den här egoismen och bristen på hänsyn till varandra ifrån?

Jag vet att en del vill göra det till något som kommit i och med att vi fått en borgerlig regering, att de på något sätt skulle ha underblåst detta. Jag går inte med på den förklaringen. Till största delen för det jag skrev ovan, att jag tycker mig ha sett dessa tendenser i, minst, 10-12 år. Men också för att jag bra väl minns 1980-talet.

Minns ni dem som då kallades "yuppies"? Jag tror att det startade redan där, när alla såg hur vissa tjänade stora pengar på olika sätt, och levde lyxliv. Så tror jag att det späddes på av den retorik som fördes när t.ex. Telia-aktien skulle säljas till "folket" - talet om att alla skulle kunna tjäna en hel del pengar på det (även om det sedan inte blev riktigt som det var tänkt...).

Många skyller beteenden som dem i centrum idag på att människor är stressade. Stressade av alla val vi bör göra idag. Stressade av alla "måsten" i form av att tjäna pengar för resor, större och mer "rätt" designade bostäder, senaste bilen, dunjackan o.s.v. Men det är ju faktiskt möjligt att välja själv ockå!

Är du själv och ditt ego så viktigt att du inte behöver bry dig om ifall du gör den lilla tanten med rullator ledsen (eller t.o.m. skadar henne!) för att DU ska fram? Kan du verkligen inte tänka på att dina suckar i kassakön kanske sårar? Tror du verkligen att det i längden kommer att kännas ok att ha hävt ur sig en massa elakheter via nätet?

Jag skulle verkligen önska att det blev mer diskussion om vad vi gör varandra när vi bara "ångar" på och inte ser varandra som medmänniskor! Och jag hoppas att alla vi som försöker att tänka oss för en del kan ses som exempel och inte bara som "bromsklossar" som hindrar de som vill fram. ALLA - utan undantag - har tid att vänta några minuter på den gamla damen som fumlar med pengarna i kassan!

Jag hoppas helt enkelt att det ska bli "inne" att ta hänsyn till varandra och leva mer efter att "det du vill att andra ska göra för dig, det ska du också göra för andra".

Allt gott!
Eva