fredag 22 april 2011

Förnedringens fredag

(Detta är altaret i Vantörs kyrka. En av mycket få kyrkor där det inte finns något ansikte, dvs ögon/näsa/mun i kyrkorummet. Krucifixet är ritat av Arne Jones om jag minns rätt. Bakom finns en stenmosaik som symboliserar den spruckna förlåten i templet.)

Så är den här då - den svartaste och tyngsta dagen under kyrkoåret.

Efter att Jesus fängslades igår kväll har han som jag skrev då (lite vanvördigt tycker kanske någon, men är det något jag känner så är det just vördnad!) skyfflats runt mellan makthavarna i Jerusalem som något av en "het potatis".

De har nämligen flera rent praktiska bekymmer, Sanhedrin (det stora rådet). En rättegång som hålls nattetid är inte giltig. Men vågar de hålla den dagtid? Riskerar de då inte massiva protester från hans anhängare?
De har inte heller rätt att utdöma dödsstraff.

Vad göra?

Jesus förs först till översteprästen Hannas och senare till överstepräst Kajafas. (Hannas hade ersatts av de romerska makthavarna, men eftersom överstepräst var en livslång titel så ansågs han säkert fortfarande ha en giltigt ämbete av judarna.) Båda försöker snärja honom på olika sätt. Det kallas in falska vittnen. Jesus mest låter dem hållas, han inser att dessa falska anklagelser går det ändå inte att svara på.

Men så tillfrågas han om han är den utlovade Messias... Och BINGO! Han svarar: Du sade det själv.

Majestätsbrott!!! Han kan sändas till romarna för att dömas för har han begått det brottet...ett brott mot kejsaren! Så iväg med honom till Pilatus.

Men Pilatus är inte så pigg på det där med dödsstraff som det nog hade önskats av många...

Han är intressant den mannen, också! (Finns många sådana i Bibeln.) Han går mellan platsen framför sitt palats där människor samlats som ropar "KORSFÄST!" och rummet innanför där han samtalar med Jesus. Han blir väl inte riktigt klok på vad han ska tro. Dessutom har hans hustru skickat ett meddelande att hon haft en dröm där han varnas för att skada Jesus.

Jag läste någonstans (tror att det var i "Illustrerat Bibellexikon") att det är något underligt med Pilatus. De flesta så pass höga tjänstemän i Rom kan man följa mycket långt i livet, via deras karriärer. Men Pilatus tycks mest bara ha "försvunnit". Naturligtvis har det genom tiderna väckt tankar:vad hände mellan honom och Jesus i det där rummet? Blev Pilatus rent av kristen? Då sågs han kanske inte som den mest lyckade av de styrande i Rom...

Pilatus visar alltså Jesus respekt, även om han av rädsla för att förlora sin (och Roms) makt senare går med på att döma till korsfästelse. Herodes däremot...

Herodes finns bara beskriven i Lukas' evangelium (23:6-12), och där står att han hånade och förnedrade Jesus. I musikalen "Jesus Christ Superstar" har man gjort Herodes till en playboy som fnissande säger till Jesus att "Om du nu kan gå på vatten - varför inte ta en promenad på min swimmingpool?".
Inte heller Herodes vill döma så som prästerskapet önskar.

Tillbaka hos Pilatus. I ett, som jag förstår det, sista försök att slippa döma Jesus till döden ger Pilatus folket ett val:han ska släppa en fånge i respekt för den judiska påsken. Två fångar ställs framför dem:Jesus och Barabbas, dömd för upplopp och mord.

Och man kan inte säga att Pilatus inte försöker! Flera gånger talar han till folket (Luk. kap 23). Jag tror nog att han, oavsett vad han trodde om Jesus, på alla sätt ville undvika att frige Barabbas som han säkert såg som ett betydligt större hot mot Rom än vad han såg Jesus vara. (Han kunde ju inte gärna avkrävas att spå framtiden...) Men till slut får han ge med sig - Barabbas friges och Jesus utlämnas till att bli korsfäst.

Många är de sätt människor kommit på för att plåga varandra. Men jag undrar om inte just korsfästelse är det absolut vidrigaste! Mycket har gjorts för att fysiskt plåga, där kan det nog inte sägas att det ena är värre än det andra, men här handlade det dessutom att låta det dra ut på tiden.

Och det räckte ju inte med "bara" korsfästelsen... Det skulle gisslas först också. Med spö för fria män, käppar för soldater och gissel eller piska för slavar. På Jesus användes en piska av läderremmar som i ytterändarna var försedda med taggiga benbitar och/eller blyklumpar... Han dömdes att ta emot...

39 slag...

Och under tiden hånades han av de romerska soldaterna! Ibland är människan sannerligen underbar...

Efter dessa slag skulle den dömde själv bära tvärbjälken till korsfästningsplatsen! Orkade man inte så var väl piskan där igen, för att driva på. Om den Golgata-vandring Jesus genomled skriver evangelierna lite olika. Johannes säger att Jesus bar tvärbjälken själv hela vägen, på andra ställen står det att de romerska soldaterna tvingade en åskådare, Simon från Cyrene, att bära.

(En passus i det:just detta att evangelierna inte återger allt precis likadant, om än i olika ordalag, blir för mig ytterligare ett bevis för sanningshalten! För när, i vilket sammanhang, kan man plocka ut fyra vittnen och få exakt samma historia? Inte vid en olycka. Inte vid en fest. Inte vid en konsert eller teaterföreställning. Inte ens vid ett samtal mellan två personer oftast.)

Så fästs han vid korset... Man driver grova spikar genom handleder (har fått lära mig att det bör ha varit där och inte genom händerna, då dessa skulle gå sönder av tyngden. Men det är väl mer egalt.) och fötter. Hånandet fullbordas genom att en skylt med texten "Jesus från Nasaret, judarnas konung".

(Översteprästerna protesterar mot den skrivningen och vill att det ska stå att han sagt sig vara judarnas konung. Pilatus svarar: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit." Joh. 19:19-22. Åter något som får mig nyfiken på Pilatus.)

Samtidigt med Jesus korsfästs två rövare. Den ene hånar Jesus och säger ungefär att: "Om du nu är Gud - varför hjälper du inte dig själv ifrån detta?" Den andre försvarar Jesus: "Fruktar du inte Gud? Vi har fått en rättvis dom, han har inte gjort något ont!" Och vänd mot Jesus ber han:"När du kommer till din Fader - tänk på mig!"

Jesus svarar honom: "Amen säger jag dig; idag skall du vara med mig i paradiset."

Ständigt denna omsorg om människor!

Samma omsorg som visar sig när han ber:"Förlåt dem, för de vet inte vad de gör!" i en bön för sina plågoandar och de som hånar honom.

Nu är det gjort. Jesus är korsfäst. Han genomlider all den plåga han fruktade kvällen innan, när han bad till Fadern under stunden i Getsemane.

Vilken plåga är värst, den fysiska eller hånet och förnedringen? Det vet jag inte om det finns något svar på, men jag tror att Jesus kanske led allra mest av att folket i sin helhet inte hade velat lyssna, inte ville höra vad han sade.

Att dö genom korsfästelse tar tid! Evangelierna anger olika tid för själva uppspikandet, 9 på morgonen eller 12 mitt på dagen. Döden anges till kl 15, men om det gick tre eller sex timmar innan tror jag inte spelade någon som helst roll...

En sak till bara, innan jag slutar för nu. Lärjungarna? Vart tog de vägen? Om de flesta sägs väl inte så mycket, inte mer än det från gårdagen att de flydde. Johannes var vid korset tillsammans med Jesu moder och "den andra Maria".

Judas, den stora "boven i dramat", fick han kanske en chans att omvända sig? I Matt. 27:3-10 berättas hur han drabbas av djup ånger när han ser hur Jesus blir dömd. Han går till översteprästerna och vill lämna tillbaka de pengar han fått. Men han möts med orden, i modernt språkbruk, "Skyll dig själv! Det var ju vad du ville!". Då slänger han in pengarna till dem. Så går han och hänger sig... (Jo, självmord är en grov synd, men vad som "gjordes upp" mellan Gud och Judas... Det har vi faktiskt inte en minsta aning om!)

Nu blev detta väldigt långt, men ändå - jag lär återkomma senare idag.

Allt gott!
Eva
PS Om någon undrar, kan jag verkligen allt " i huvudet"? Givetvis inte! En del finns väl kvar efter genomgången bibelskola, en hel del avlyssnade predikningar, samtal och så, men jag har god hjälp ur bokhyllan också. Främst naturligtvis av Bibeln, och den jag helst använder är "Svensk studiebibel" som förutom den rena texten innehåller många fotnötter och en mycket bra uppslagsdel. Här bredvid ligger också Anders Sjöbergs "I korsets tecken. Jesu sista dagar i Jerusalem", Agne Nordlanders "Korsets mysterium" och Göran Skyttes och Bo Branders "Ett år med Jesus. predikningar och samtal" del 2

Inga kommentarer: