Heliga Trefaldighets dag är det idag. Och just detta med treenigheten är väl för många en stötesten i den kristna tron. Hur kan Gud vara en och ändå tre?
Jag tycker faktiskt inte att det är så svårt. Tänk på en så enkel sak som vem du är själv! Nu har ju jag tyvärr inte familj, så jag kan inte kalla mig maka eller mor, men ändå är jag ett antal olika saker; jag är hundägare, vän, granne, handarbetare, kristen, dotter, syster, faster mm mm. Varför skulle då Gud inte kunna manifestera sig på en 3 olika sätt beroende på situationen?
Bildvalet idag är mycket medvetet i denna anda. En blommande buske som också har knoppar. Men nog kallar vi busken en även om den inte ser likadan ut överallt?
Jag har hört av en man som varit mycket ute i världen som missionär att han fick lära sig att förklara detta med treenigheten i en jämförelse med vatten. Vatten kan vara flytande, det kan vara i fast form som is eller snö, det kan vara väldigt svårfångat i form av dimma. Det flytande vattnet är väl att anse som "grundformen" alltså det vi kallar Gud/Fadern, is eller snö är lättare att ta på - Jesus, dimman är som sagt mer svårfångad och mer "överallt och ingenstans" - så som många uppfattar Anden. En god förklaring tycker jag!
Den man som berättade detta hade alltså rest som missionär. Och förr handlade denna söndag om just mission. Texterna handlar delvis om hur Jesus sänder apostlarna ut för att berätta om det nya rike han kommer med.
"Mission" och "missionärer" har väl ibland fått ett lite tråkigt anslag. Många har sett framför sig människor som mer eller mindre tvingar sin tro på andra, och tyvärr har väl sådant hänt i historien "Ni får hjälp med läkarvård och skolor och annat om ni blir kristna!". Idag är det nog mer tillbaka till grunden, tycker jag mig se. Att gå ut i världen, berätta om Jesus givetvis, men ffa via sin livsstil visa på Jesus. Han visade själv hur viktigt det är att inte hjälpa bara de människor som du kan identifiera dig med helt och hållet. En av de kanske mest kända, även utanför kristna kretsar, liknelserna handlar ju om detta.
Den om "Den barmhärtige samariern". Ni vet, den där en man blivit liggande svårt skadad på vägen. Två män går förbi men hjälper honom inte. Så kommer samariern... Hans folk var föraktat och illa sett hos många. Men det är just han som tar hand om den skadade mannen, för honom till ett säkert ställe där han kan bli omskött och även lovar att komma och betala på återresan från det han är på väg till. Den visar på flera sätt hur Gud vill att vi ska bete oss mot varandra: naturligtvis ska vi hjälpa varandra i en nödsituation, men vi ska heller inte se ner på andra folk för de är precis lika mycket människor som vi och kan mycket väl visa sig vara de som gör det rätta.
Jag vill gärna se dagens mission och missionärer i det ljuset! Givetvis ska de berätta om Jesus och vad de tror på, men lika viktigt är att med sitt liv visa på Jesus. Det görs ju t.ex. i att PMU som kristen organisation stöttar Panzisjukhuset som jag skrev om i ett inlägg nedan. (Läs!) Inte kräver de att personalen ska vara kristna för att sända pengar! Inte kräver de att kvinnorna som får hjälp ska låta döpa sig! Men jag tror att just den hållningen kan vara nog så missionerande som att "pracka på" folk sin egen tro. Vem blir inte nyfiken på en människa eller en organisation som förbehållslöst vill hjälpa andra till ett bättre liv? (Och då menar jag alltså bättre fysiskt och psykiskt, inte trosmässigt.)
Sedan ska vi också tala om Jesus! Berätta om den Gud och Fader som vill oss så väl att Han sände sin ende Son för att visa på det goda livet. Och som i den Helige Ande gav oss den Hjälpare vi så väl behöver.
För även om jag kan ha respekt för andra så är min fasta förvissning att Jesus är vägen, sanningen och livet och den enda vägen till Fadern.
Allt gott!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar