Midsommar - Johannes döparens dag

"Han som ropar i öknen" - ni vet.

Jag är väldigt förtjust i honom!

Enligt den bibliska traditionen var han född just 6 månader före Jesus. Deras mödrar, Maria Jesu moder och Elisabeth, var släkt. När Maria just fått veta att hon skulle föda Guds son fick hon veta att även Elisabeth var gravid. Och det var sannerligen en stor nyhet! Elisabeth och hennes man Sackarias var gamla, alltför gamla för att få barn egentligen, och hade inga barn sedan tidigare. Men nu skulle det ske!

När Maria kom till Elisabeth, står det, så spratt barnet i Elisabeth av glädje.

Johannes var en "förelöpare" till Jesus, en som banade väg.

Många vet nog att det var han som bodde i öknen, klädd i kamelskinn och ätandes gräshoppor och honung. Han är också den som väl ofta får stå modell för "domedagsprofet".

Johannes predikade omvändelse. Han grälade på prästerskapet som mer levde för regler och lagar än för att hjälpa folket till Gud. Han talade om att låta döpa sig för att himmelriket var nära, och han döpte också många där i Jordanfloden. Så även Jesus. Fast då försökte han vägra! Det var Johannes som sa' att han ju inte ens var värd att knyta upp remmarna på Jesus sandaler - skulle han döpa Guds son? Jodå, det skulle han, för att allt skulle bli som förutsagt.

Det är också Johannes som får sitt huvud serverat på ett fat...

Han hade anklagat härskaren för äktenskapsbrott, då denne levde med sin brors hustru. Och det var naturligtvis inte populärt att påtala att en så mäktig man levde omoraliskt...

Han kommer väl ofta lite i skymundan, den gode Johannes, kanske för att han är en ganska obekväm typ - nu lika väl som då tror jag. Härskare tycker inte bättre om sanningssägare idag än de gjorde då.

Nu är det inte så att jag vill jämställa någon nu levande med Johannes döparen, han hade sitt alldeles speciella uppdrag, däremot tycker jag att man kan jämföra en del.

Se t.ex. på de som påtalar missförhållanden på äldreboenden, inte får de väl sina huvuden serverade på fat i så påtaglig mening som Johannes, men bra ofta får de betala ett högt pris. Eller de som vågat avslöja en mutbar chef. Senast såg vi nu i Göteborg hur en kvinnlig konsult inom byggbranschen kände sig tvungen att gå till SvT's "Uppdrag granskning" för att hennes upptäckter tystades ner. Nu pågår rättegångar mot många. Eller ta dem som skrev en debattartikel om hur nära varandra gränserna för en sen abort och när ett barn kan räddas om det föds för tidigt ligger numer. De fick höra mycket väldigt otrevligt. För det vore ju alltför jobbigt om vi blev tvungna att fundera "ett varv till" på vad vi gör när vi godkänner dessa sena aborter. (Och nej, jag är fortfarande inte emot aborter! Men man måste kunna tala om vad det innebär - ett liv i vardande som "avbryts". I alla andra lägen skulle vi kalla det dödande.)

Och tyvärr finns det ju exempel även inom kristenheten. De inom katolska kyrkan som försökt att få igång undersökningar om sexuella övergrepp på barn, begågna av präster som sannerligen borde stå för något helt annat. Jag gissar att en hel del präster sett sig förflyttade till någon tjänst "långt bort i obygden"  (inget fel med så'na trakter! Ni förstår vad jag menar.).

Naturligtvis finns det även i Svenska kyrkan. Och där är vi kanske ofta närmare Johannes än vad man kan tro. För i Svenska kyrkan är det ofta de som talar ungefär som han, de som vill visa på Jesus så som han framställs i Bibeln som "kommer i kläm". Givetvis gäller det inte alla, men det finns dock en hel del inom SvK som mer eller mindre ser ner på de som verkligen tror på Bibeln som Guds ord och tror mer på att försöka ta till sig dess ord än att ständigt tolka och tolka om så att det blir "enklare".

Kanske är det därför Johannes döparen inte nämns så ofta? För sådana där människor som säger det de tror på och inte alltid ser till vad andra tycker och tänker och känner, de är ju så besvärliga... (Lite lättare med Jesus, för där kan man ju nästan låtsas "glömma" det jobbiga Han säger och bara referera till kärleken...)

Jag tror dock att vi behöver "Johannesar"! Vi behöver de där människorna som vågar stå upp och säga "Detta är fel!" Naturligtvis har inte alla människor samma moral, det inser jag med, men det finns sådant som jag tror är universellt. De allra, allra flesta tycker att sexuella övergrepp på barn, dåligt omhändertagande av äldre, att sko sig på andras bekostnad, ljuga och bedra är fel.

För att människor ska våga säga ifrån skulle jag nog önska att vi talade mer om Johannes, lyfte fram honom mer som det goda exemplet. Och att vi såg upp med risken att även vi "hugger huvudet av" den som talar, vare sig vi håller med eller inte.

Allt gott!
Eva