söndag 14 augusti 2011

Andlig klarsyn


Lite "knepig" söndag det här... Eller rättare sagt, lite småknepigt med en del av texterna tycker jag.

T.ex. den från Matteus evangelium, kap.7 vers 13-14 där Jesus säger: "Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Det är ju en text som många känner igen, i alla fall grundragen i. Och många använder den som något slags "bevis" för att kristna skulle vara sällsynt tråkiga människor som aldrig får ha det minsta kul. För den där "trånga" vägen måste väl betyda att man ska avstå från det mesta? Späka sig och så där? Leva "lutherskt"?

Jag tror att Luther i det stora hela vandrade på "den smala vägen" - men han var sannerligen inte den trista och livsförnekande typ som många av någon anledning vill göra honom till. Tvärtom i mångt och mycket om jag läst rätt.

Men hur får man ihop "andlig klarsyn" med just dessa verser?

Jag tror att det handlar mycket om det som också Bo Brander och Göran Skytte talar om i "Ett år med Jesus" denna söndag - om var vi söker lyckan och "meningen med livet" (som det brukar heta). Många stora teologer och kyrkofäder genom årtusendena har ju påpekat att vägen till lycka egentligen inte alls finns i alla prylar, karriärer, resor mm som vi människor gärna vill skaffa oss. Vägen till varaktig lycka är en helt annan...

Visst kan saker göra en glad/lycklig, men för hur lång tid? Snart är även det där som man tyckte att man absolut bara måste ha också gammalt och invant, vare sig det gäller ett ting eller t.ex. en arbetskarriär. Det ger inte så där alldeles mycket i längden.

Men visst ska man köpa sig vackra ting om man vill och kan! Visst ska man kämpa för ett bra arbete, ett hem man trivs med osv. Det är definitivt inte så att kristna på något sätt skulle vara "förbjudna" sådant. Vad det handlar om är ju vad som egentligen betyder något.

Det är i det som fallgroparna finns. Det är där man så lätt slinker in på den bredare vägen. Och det kan hända precis vem som helst.

Det händer t.o.m. i kristna kretsar... Den präst/pastor som ser mer till sin egen betydelse och gärna både solar sig i glans och tror sig kunna dirigera hur/vad andra ska tro/uppträda/klä sig mm - den är farligt ute. Då hamnar man lätt i ett sektförhållande som är så långt ifrån Gud du kan komma.

Jag tror att dessa verser mycket handlar om att det faktiskt lönar sig att anstränga sig lite ibland. Visst känns det säkert betydligt enklare att köpa sig saker eller upplevelser för att försöka finna lyckan snarare än att fundera på hur livet ser ut mer grundligt, det är lättare att gå in i affären än att gå in i sig själv. Kanske skulle det göra dig mycket lyckligare i längden att ge den där hundralappen du inte riktigt hade insett att du hade till något hjälparbete snarare än att köpa något extra gott till kvällen? Eller kanske skulle du må bättre om du gjorde något rent handfast för någon organisation, snarare än att "bara" (vilket är gott nog!) sände in pengar?

Jag tror att verserna talar om att man ibland kanske faktiskt måste anstränga sig lite! Inte bara rent fysiskt eller tidsmässigt för att hjälpa andra (inte alltid säkert sådant sker med ett helt "rent" syfte...) utan även för att ta hand om oss själva. Det kanske kräver en sorts ansträngning att hålla upp dörren för den efter dig - att bara släppa den är ju för all del lättare. Det kanske kräver lite ansträngning att vänta istället för att försöka tränga sig i kön - men har du så bråttom? Det kanske kräver någon sorts ansträngning att säga nej till ett möte, en fest eller annat roligt för att ta hand om dig själv och ge dig lite "tanketid" - men vilket är viktigast egentligen?

Jag tror att Jesus när han säger detta åter visar den oerhörda kärlek vi människor får ta emot. En kärlek som i detta vill säga att han vet vad som verkligen är viktigt, och att Gud gett oss en väldig massa goda råd på vägen. Om inte annat har Han gett oss Jesus själv - vägen, sanningen och livet.

Det är ingen lätt väg! Den är smal och det är väldigt lätt att "köra i diket". Men vi får hjälp upp igen. Och framför allt är det inte alls en särskilt tråkig väg!

Allt gott!
Eva

Inga kommentarer: