tisdag 23 augusti 2011

Goda förvaltare


Så lyder rubriken, denna den 9:e söndagen efter trefaldighet. (Jo, jag vet allt att jag får in detta tisdag, men rubriken står sig hela veckan.)

Jag tänkte inte direkt på det, men jag skrev igår om förvaltarskap/förtroende på min andra blogg, Nålar, fyrfotingar och Gud . Där handlar det "bara" om djur, men det hör ändå ihop med veckans texter inser jag.

Där som sagt om djur, ffa hundar och katter, och om det förtroende de oftast visar oss och hur vi förvaltar det. Men hur hör det då ihop med denna blogg?

Väldigt mycket tycker jag!

För på samma sätt som djur visar sina ägare förtroende har Gud visat oss förtroende att förvalta den värld vi lever i. Det är inte alltid vi förtjänar det förtroendet, vare sig från djur eller från Gud, men vi har trots allt fått det.

Vad betyder det då att vara förvaltare?

Jag vet att det finns de som anser att i och med att vi är "högre stående" än djuren så kan vi bara använda dem snarare än förvalta. Andra anser att man i princip inte kan ha djur till något enda annat än att titta på och ev. kela med om man ska vara en god förvaltare. Själv tror jag att det finns en medelväg. Jag tror att det visst finns goda sätt att avla djur för mathållning t.ex. Däremot tror jag inte på något sådant som minkuppfödning enbart för pälsars skull. En god förvaltning innebär att du tar vara på så mycket du någonsin kan om du tar dig friheten att döda ett djur för att äta (därmed mycket bra att det finns torkade grisöron och annat att köpa till hundar numer, då förfars/slängs inte heller de.). Att däremot avla ett djur bara för att du vill gå i päls... Nej - där är jag inte med! (Att djuret ska ha ett gott liv medans det lever säger sig självt...)

Men detta vårt förvaltarskap gäller ju inte bara djur. Inte ens bara djur och natur. Det gäller även hur vi förvaltar varandra. Och där tycker jag ibland att det brister alldeles förskräckligt numer!

Jag hörde i morse på Ekonyheter att det blivit betydligt vanligare med våldtäkter utförda av någon som inte tidigare känner offret (annars är det ju inte ovanligt att det är en "kompis" eller i alla fall någon du mött på krogen och umgåtts med några timmar.). Det förklarades med att många får kontakt via internet, chattar någon/några gånger och så ses och så går det fel. En polis berättade att det ju ofta är så att den "Kalle, 27" som kvinnan fått kontakt med och bestämt träff med visar sig vara "Tommy, 54". (Inget ont om män i allmänhet i detta! Det var bara det exempel som gavs.)

Det är en klar brist på gott förvaltarskap att på sådant sätt lura en annan människa bara för sin egen vinnings skull!

Men lika väl tycker jag att det är ett dåligt förvaltarskap att inte "orka" ta hand om sina sopor på ett vettigt sätt. Eller att konstatera att det är så "jobbigt" att tänka mer miljömässigt när man går och handlar. (Se'n kan det finnas ekonomiska skäl till att man har svårt att alltid handla ekologiskt t.ex., det är en annan sak!)

Jag gör själv en hel del fel när det gäller denna förvaltning! Jag röker ju om inte annat - inte det bästa sätt att förvalta den kropp Gud gett... Och jag tror att väldigt få lever upp till det Gud menade när han satte oss till att ta hand om den värld Han skapat.

Dock - om vi alla var lite mer ödmjuka över vad vi faktiskt har (och då tänker jag väl inte på prylar i första hand, även om sådant också behöver komma in i tänkandet kring detta) och brydde oss lite mer om att få behålla det - djur, natur, människor - då skulle inte bara världen rent allmänt må bättre, utan definitivt vi själva också i förlängningen.

Jag tror att det handlar om att inte bara gå efter vad man själv vill för tillfället helt enkelt. Ingen vare sig konstig eller ny sanning det, men den tål att upprepas. Särskilt i denna tid tror jag... För det underbara är ju, att om du gör något bra för andra, tar ansvar för miljö nära och långt bort, tänker dig lite för när du är i affären eller ska slänga sopor - då känner du dig lite "duktig". Och därmed blir den smått egoistiska viljan att känna just så något gott även i "det stora hela"! En klassisk s.k. win-win-situation m.a.o:) DET är en egoism jag tror att Gud har bra stort fördrag med!

Allt gott!
Eva

Inga kommentarer: