lördag 15 oktober 2011

Rik inför Gud


"Rik inför Gud" - det är rubriken idag.

Och det passar så sällsynt bra i mitt huvud just nu!

Den senaste tiden har jag haft många och långa samtal med en människa som jag så gärna skulle vilja kunna övertala om att det är det som är det viktiga - att vara rik inför Gud...

Jag skulle också vilja höra någon slags "predikan" för vår statsminister om det! I veckans partiledardebatt stod han i talarstolen och prisade regeringens "arbetslinje". Den är bra, det tycker jag också, även om den slagit väldigt, väldigt fel i vissa fall. Men han står och säger att utan arbete har man ingen identitet!

Joel Halldorf skriver veckans betraktelse i Dagen. Där påpekar han så riktigt att det vore intressant om vi istället för att fråga varandra "vad är du?" frågade "vem är du?"

Den person jag haft de där samtalen med (vi kan kalla den "M") har talat mycket om det, och jag har egen erfarenhet av det mer smärtsamma slaget.

Visst är det en viktig del i att lära känna en person, det att veta vad den människan arbetar med. Det säger ofta en del om hur han/hon är, vad han/hon är intresserad av. Men om du "bara" sitter i kassan hos mataffären då? Eller i spärren på t-banan här i sta'n? Säger det automatiskt att du är en mindre intressant person?

Ms stora problem just nu är att t.o.m. familjen och släkten drar sig undan när det inte mås så bra. Och det där har jag varit med om...

Jag har varit med om att vara väldigt "populär" och alltid bli indragen i diskussioner på familjemidagar och så - när jag haft arbete. När jag varit sjukskriven eller arbetslös har jag insett att även mina närmaste verkat tro att hjärnan försvinner med arbetet.

Det skrämmer mig mycket, det att vi inte verkar kunna se varandra för de vi är, snarare än vad vi gör!

Själv har jag "landat" i det faktum att Gud älskar mig ändå, oavsett hur mycket jag tjänar, hur fina saker jag kan köpa eller vilka resor jag kan göra.

Jag fick ett mail efter förra inlägget. Ett mail som ifrågasatte hur jag kunde hamna i en diskussion där även en hemlös var med. "De är ju totalt misslyckade!" är ett rakt citat ur mailet. Nu kom det från en vän så jag ringde upp och tog ett samtal om detta. Om vi är vänner fortfarande vet jag inte...

Om du så är miljonär, nobelpristagare, dagisfröken, kassabiträde eller hemlös - du är värdefull! Alla människor är bra! En del av oss gör dumma saker, ja. En del av oss hamnar "på gatan" andra i slott (eller tjusiga villor...). Men inför Gud... Han som vet allt och ser in i ditt hjärta och verkligen vet vem du är... Inför honom är du rik för den du är!

Den man jag citerade i förra inlägget talade en period mycket om det att han såg som sitt stora misslyckande - att inte vara som "alla andra". Och han sa' många gånger att han var så glad och förvånad över att han satt och diskuterade med mig (då volontär i kyrkans café), en präst och andra "vanliga".

Att en enda människa ska behöva känna så!

Jag kommer att skriva mer om "M" och hur "dagens samhälle" påverkar även nära familj/släkt om någon mår sämre.

Just nu hoppas jag att ni ska tänka för egen del "Vad är viktigt inför Gud?". Är det hur mycket jag tjänar? Eller kanske hur jag behandlar grannen/mamman/systern/vännen?

Du tror inte på Gud? Ok - föreställ dig att du vet att du ska dö inom 2-3 månader: är du då  mest stolt över alla pengar du tjänat? Eller är vännen du stöttat "tillbaka till livet" mer värd?

Det är inte så att jag tycker illa om att några tjänar mycket! Jag missunnar inte människor att ha råd att göra det ena eller andra. Men när det verkar som om det är det enda viktiga - då protesterar jag! Att vara "rik inför Gud" och rik inför andra människor borde vara det viktiga!

Vem du är måste få bli viktigare än vad du är!

Gud har skapat dig, och Han älskar dig! (Om än inte alltid allt du gör....) Minns det! Och minns att det gäller alla du möter, även om de inte alltid är så "lyckade" som dagens samhälle kräver.

Allt gott!
Eva

2 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Det är en "sjuka" vi har att fråga efter yrket. Kanske för att få en snabb bild av vilka intressen, vilken inriktning osv personen har men det kan aldrig vara vettigt att inleda en konversation så, så länge personen klassas pga svaret.

Unknown sa...

Ytan berättar ingen sanning, det gör endast djupet i Din själ, brukar jag säga...

Intressant blogg Du har här också.