onsdag 28 december 2011

Värnlösa barns dag

(Bilden är avfotograferad ur dagens DN, "namn och Nytt"-sidan. Titta på blicken hos lejonhonan! Den lille ungen behöver sannerligen inte känna sig "värnlös".)

Nu är ju detta inte en av de kristna högtidsdagarna, men ändå.

Minns ni att det förr hette "menlösa barns dag"? Jag antar att man då i huvudsak tänkte på barn i fattiga familjer. Men "menlös" har väl lite ändrat sin betydelse, till att betyda "mindre begåvad" eller så - kanske var det därför man bytte.

Jag har tänkt en hel del på de barn som väl kan kallas just värnlösa nu i juldagarna. De barn som har fått sin oro bekräftad när mamma och/eller pappa eller andra i deras närhet druckit för mycket, blivit osams, slagits och grälat. Alla de barn som inte haft en "riktig" jul och redan nu oroar sig för vad de ska berätta för klasskamraterna när skolan börjar om.

Naturligtvis finns det många, många barn runt om i världen som är värnlösa och far väldigt illa på andra sätt, men just nu tänker jag ändå mest på dem som bor i rika länder. För jag tror att vi ibland är bra dåliga på att ta hand om dem som far illa här hemma.

Många av de barn som lever i familjer där någon missbrukar får aldrig någon hjälp. De vågar inte ta hem kompisar, ifall någon är full hemma. De vågar inte berätta för någon endaste att den enda ordentliga mat de får är den i skolan. De gör allt för att dölja när de har blåmärken efter misshandel, och använder hela sin fanttasi för att skydda den som slår. Och många får inte ens ordentlig hjälp när de blir vittne till hur en förälder misshandlas.

Vad beror detta på? Tror vi att vårt samhälle är så perfekt att vi bara inte "ser"? En diakon berättade för några år sedan att det inte är helt ovanligt att han hittar barn i 8-12 års åldern i kyrkan som dröjer sig kvar vid stängning. De "driver omkring" på sta'n där de kan råka ut för det mesta, för de vågar inte gå hem!

Det finns säkert fog för en del av de klagomål som hörts över sociala myndigheter genom åren, för att de flyttat barn från föräldrarna. Men tyvärr tror jag att det också kan vara så att man tar väl stor hänsyn till föräldrar och inte i första hand ser barnet. Föräldrars rätt till sina barn verkar ibland väga tyngre än barnens rätt till trygghet och sådana basala saker som mat och kläder. (Naturligtvis behöver föräldrarna också hjälp!)

Givetvis ska vi försöka hjälpa barn världen runt! I den mån vi kan ska vi skänka till organisationer som arbetar för vaccinationer, mat, rent vatten, kläder. Eller bidra som så många gjorde i somras under "Värma Liten"-kampanjen, med stickade mössor mm.

Men vi måste också våga se de barn som har det jobbigt här hemma! Den som arbetar i skolan kanske, kanske kan se och hjälpa den där grabben som aldrig berättar om julklappar. Grannen som hör ett barn fara illa kanske måste ta mod till sig och ringa socialen. Kompisens mamma som har misstankar kanske kan erbjuda övernattning då och då.

Jag vet att det redan finns många, många som gör fantastiska insatser! Men så här i jultid landar tankarna ändå ofta hos de barn som inte möter någon "bra" vuxen. Be med mig för dem!

Allt gott!
Eva

2 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Gott Nytt År
och jag ser fram emot att fortsätta läsa dina bloggar.
Ulf

Floridatjej o Buttons sa...

så sant så sant så sant...........kram och Gott Nytt År