söndag 1 april 2012

Palmsöndagen


Nu börjar den vecka som av många, många tagits, och fortfarande tas, som intäckt för mobbning, trakasserier, förstörelse, misshandel, "vanliga" mord och de mest förskräckliga massmord.

För det är ju så, att det faktum att judar var med i den administration som dömde Jesus till korsfästelse har varit en stor del av grunden till den antisemitism som funnits i princip ända sedan det skedde. En del har t.o.m. sett det faktum att lärjungen som förådde Jesus hette Judas som ett ytterligare skäl...

För att först kommentera just dessa skäl: Vilka skulle annars ha dömt? Judarna hade viss bestämmanderätt över det juridiska, trots att de levde under romersk ockupation. Och att Judas förrådde? Det går högt, högt över min teologiska kunskap att ens försöka mig på den allra minsta förklaring, men något som jag ofta funderar över är tanken om att det ju var "meningen" att Jesus skulle dö...

Och glöm aldrig att Jesus själv var jude! Han var inte kristen. Han blev Kristus - men det är en annan sak.

Nåväl, det som får mig att skriva som jag gör här i början är den nyhetsrapportering som tyvärr har varit nödvändig den senaste tiden. Båda mina dagstidningar, DAGEN och DN, har rapporterat om den senaste "grodan" från Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu. Krönikor har skrivits och kultursidor har haft artiklar. Om hans uttalanden och om det som hände på den judiska skolan i Toulouse, Frankrike.

Det som skedde i Frankrike visade sig ju vara utfört av en man som kallade sig islamist. Hans grund för sitt handlande verkar vara ett allmänt hat mot allt som inte är muslimskt. Han tyckte tydligen att det var legitimt att skjuta judiska barn pga situationen i Mellanöstern (det faktum att den isrealiska staten alls existerar ses ju inte alltid med blida ögon). Och de soldater som sköts har han efter vad jag förstått velat straffa som "förrädare" eftersom de, trots att de var (uppfattades av honom som?) muslimer, arbetade för den franska staten.

Tyvärr är det ju inte helt ovanligt att unga män intalas/indoktrineras till dessa åsikter som en del omsätter i handling. Mycket otäckt och obehagligt, men inte helt oförståeligt när det gäller människor med låg eller obefintlig utbildning. (Jag hörde en kvinna på radion för inte så länge sedan, som berättade att när hon kom till Sverige som vuxen blev hon mycket förvånad när hon fick höra talas om bakgrunden till bildandet av staten Israel. Hon hade utbildning, hade gått i skolan ungefär som en svensk gymnasieelev, men aldrig fått höra något enda om Förintelsen, bara negativa saker om judar hade lärts ut.)

Ett svenskt kommunalråd däremot... Han (eller hon för den delen) måste förutsättas ha kunskap om historien... Och han/hon måste förutsättas att tänka sig för samt kontrollera en del fakta innan han/hon sprider vilseledande uppgifter av en typ som kan vålla stor skada för den som omtalas!

Det kan man nog knappast säga att Ilmar Reepalu gjort. Han har i en intervju bl.a. uttalat att Sverigedemokraterna ska ha infiltrerat den judiska församlingen i Malmö för att därifrån sprida sitt hat mot muslimer. Han uttalar i samma intervju att en av de ledande i församligen är nära släkt med en av de ledande inom  SD och att denne politiker ska ha deltagit i en av församlingen anordnad demonstration.

Båda dessa saker har visat sig vara fel, och kommunalrådet har fått "göra en pudel". Men intervjun är publicerad och skadan till stor del redan skedd. Tanken är "planterad" i de hjärnor som gärna tar till sig sådant här. Vissa kan säkert tänka att :"Ja ja, han får backa för att det inte är politiskt korrekt att säga sådana sanningar!" Tyvärr - det finns ju faktiskt människor som resonerar så!

Ilmar Reepalu har även tidigare utmärkt sig. 2010 uttalade han i en intervju med Skånska Dagbladet att judar till viss del fick "skylla sig själva" att de utsattes för trakasserier när de inte tydligt tog avstånd från Gazakriget. Samtidigt sa' han att "Vi accepterar varken sionism eller antisemitism." Nu är det ju bara det att sionism handlar om den politiskt idéen om det rätta med en judisk stat... Är det lika förskräckligt som antisemitism verkligen? (Fakta om intervjun i Skånska Dagbladet från ledarkrönika av Martin Liby Alonso, DN 120323)

Jag tycker att dessa uttalanden är rent otäcka! Både i vad de står för och för vilken syn de sprider.

Men det finns något som, nästan i alla fall, är ännu otäckare:den relativa tystnaden från andra politiker och, åtminstone i början och jämförelsevis, från pressen.

Efter en del påtryckningar så har andra s-politiker i Malmö gått ut och talat om "olyckligt uttalande", att "Reepalu är ju en klok och bra person, men här har han väl förivrat sig lite". Och det behövdes ett bra skarpt formulerat brev från Judiska församlingen i Malmö till Socialdemokraterna för att de skulle reagera ordentligt och bjuda in till ett möte. (Det skulle säkert ha kunnat gå till liknande i andra partier, jag tror inte att detta är något som skulle vara specifikt för (S).)

Jag tror inte att Ilmar Reepalu är antisemit! Däremot tror jag att detta visar på en farlig tendens i samhället. Kanske är det typiskt för Sverige och svensk debatt, det kan jag inte avgöra, men vi verkar ibland bara kunna ha en sak i huvudet/ett ämne i debatten åt gången. Numer är många så koncentrerade (med all rätt!) på det utanförskap, de trakasserier och fördomsfulla uttalanden som möter muslimer och t.ex. homosexuella så man verkar ha "släppt" att det kan hända även en grupp som den judiska.

Är man så säker på att alla fortfarande ryser av fasa när man tänker på vad som hände under tiden kring Andra Världskriget att man tror att vi är "vaccinerade" mot antisemitism? Då är vi illa ute!

Gör ett litet tankeexperiment: Tänk er att någon krävt att alla muslimer skulle ta avstånd från det som skedde 11 september 2001 - annars får de mer eller mindre skylla sig själva. Hur tror ni debattens vågor skulle sett ut då? Jag tror att den politiker som gjort ett sådant uttalande skulle ha fått göra mycket mer än en "pudel" - det hade förmodligen blivit stora rubriker, krav på avgång, allmänt "gatlopp".

Och det hade varit rätt!

Jag läste i torsdags (29/3) en mycket bra krönika i DN, av Dilsa Demirbag-Sten. Rubriken är "Antisemitismen tycks överleva det mesta." och hon resonerar bl.a. kring det faktum att antisemitismen åter breder ut sig mer och mer t.ex. i en del forna östeuropeiska länder (vilken nästan, men bara nästan, är lite skrattretande, med tanke på hur få judar där finns efter Förintelsen...). Hon tar upp en del otäcka exempel, men de otäckaste meningarna handlar om Ilmar Reepalu och lyder: "Det är en gåta hur han lyckats klara sig efter de upprepade turerna i medierna. Hur kommer det sig?"

Och det är just det - hur kommer det sig att inte fler reagerar direkt?

Något av det räddaste jag är för är just det som jag tycker denna tystnad tyder på och som någon tänkare (minns tyvärr ej vem som brukar tillskrivas detta) sagt: ung. "Det farligaste är inte de ondas göranden, utan de godas tystnad."

Jag skulle önska att det som nu hänt skulle slås upp till en stor debatt! Det behöver alls inte handla bara om det som judar faktiskt utsätts för fortfarande, i Malmö och på andra håll, det kan vara en mer "vid" debatt om rasism i dess olika skepnader. Vi kan nog alla behöva påminnelser om hur våra uttalanden kan påverka, vare sig vi är kommunalråd, journalister eller bara "vanligt folk". (Själv börjar jag lära mig att våga säga till när en del grannar här envisas med att tala om "ytisar", och menar utlänningar. Ett ord som får det att knottra sig faktiskt.)

Jag skulle i fortsättningen vilja fira påsk helt utan tankar på vad denna vecka fått vissa människor att tänka!

Allt gott!
Eva
PS Förra året skrev jag var dag i påskveckan, med start 16 april som då var Palmsöndag. Det kommer jag inte att göra i år...