lördag 22 december 2012

Jul igen...






Ja, så var det jul igen...

Och jag blir sentimental och känner mig för en gångs skull verkligen ensam...

Jul så som det "ska" vara, som många tänker sig har jag ju nu inte haft på 10 år. Det blir lite jobbigt faktiskt, med de här "måste-helgerna".

Men så tänker jag.....

Jag är verkligen glad för alla som nu i helgdagarna får en extra chans att umgås med familj och vänner. Det är en nåd att vi har en tid när vi mer eller mindre "tvingas" att tänks lite extra på varandra. Men det är också en "onåd"....

Jag läste på facebook om ett initiativ att ge hemlösa lite julkänsla... Visst... Toppen! Men... Var är ni resten av året?

Visst är helger typ jul säkert jobbigare än andra tider, man påminns kanske om barndomens jular och så. Men de där dagarna finns året om! Omtanken behövs året om!

Jag minns en av "samhällets olycksbarn" som var särskilt ledsen (och alldeles särskilt påverkad...) en av luncherna i S:ta Clara. Jag gick ut och rökte (ja, tyvärr...) och han kom med. Då kom historian. Han fyllde 40 just den dagen och ingen hade uppmärksammat det. Hans föräldrar och syskon kunde inte - han hade ju ingen adress. Hans nuvarande "kompisar" visste inte. Han berättade att det värsta inte var att ingen uppvaktade, men att han "slarvat bort" sitt liv så att ingen kunde/ville/visste.

Jag vill verkligen inte vara en glädjedödare! Kanske borde jag inte skriva alls... Jag vill gärna fira jul, i mitt fall då fira Jesu födelse, men i år verkar det inte riktigt fungera...

Jag önskar alla en riktigt, riktigt god jul! Av hela mitt hjärta. Och egentligen önskar jag nog att ingen läser detta före julafton...:)

Vad jag egentligen vill säga är väl att: BRY ER OM! Även andra tider på året. Att vara välkommen i familj även om livet är lite jobbigt även andra dagar. Kanske är det just det som räddar från missbruk och ett "bortslarvat" liv? (Fast inga liv är ju så egentligen!)

Ta hand om varandra! Se den där "tilltufsade" människan vid centrum som just en medmänniska. Nu i jul när livet är extra jobbigt för många, men också andra dagar. Ditt sätt att bemöta, din respekt för att livet kan bli besvärligt för en del av oss, kan betyda så oerhört mycket!

Helt enkelt - gör som Jesus! Var nyfiken på varje ny människa du möter! Enkelt? Nej, det sa' jag inte! Lever alltid som jag lär? Näpp - det sa' jag inte heller! Men jag försöker....

Allt gott!
Eva

fredag 7 december 2012

Samma värde!






En artikelserie i Dagens Nyheter har gett många funderingar den senaste tiden.

Det har handlat om att arbetsgivare mer och mer ser till hur mycket tilltänkta nyanställda eller sedan tidigare anställda tränar.

Från att det för ett antal år sedan lanserades tanken (skattemässigt bra? Vet ej.) att ge sina anställda hjälp till träninsskor så väl som gymkort verkar det ha blivit ett krav. Tränar du inte är du inte intressant som arbetstagare!

En mycket intressant artikel avslutade serien. En intervju med den tyska författarinnana Julie Zeh. I den artikeln berättas bl.a. om reaktionerna när tyska försäkringsbolag ville höja premierna för människor som inte "tar hand om sig" på optimalt sätt. En av reaktionerna var "Vi i Tyskland har provat den vägen tidigare...."

Det skrämmer mig oerhört hur vi idag förutsätts se på varandra!

Jag röstar borgerligt, men jag funderar... Jag ser mer och mer anledning till att tänka över det som något proggband (Var det Nationalteatern?) sa' för många år sedan: Är du lönsam lille vän?" 

För mig är det fullkomligt självklart att alla människor har samma värde, samma rätt till liv.

Naturligtvis fördömer jag det en pedofil, en mördare, en kvinnomisshandlare, en knarklangare eller annan gör! Men det avgör inte den personens människovärde!

Kungen är inte mer värd än uteliggaren som tar sig in i porten för att få sova lite skyddad.

Kvinnan som säljer sig på Malmskillnadsgatan är inte mindre värd än bloggtjejen som omhuldas av alla andra medier.

Städerskan är inte mindre värd än VD:n vars kontor hon putsar.

OK - vissa drar in mer pengar. Vissa, forskare, läkare mm, gör mer "nytta". Men...

När man tänker på rent värde som människor är ingen mer  värd än någon annan!

Därför är jag total motståndare till dödsstraff. Även för sådana som Adolf Hitler t.ex. Vi har aldrig rätt att ta en annan människas liv!  Fördöma det människor gör - JA! Fördöma människan - nej!

Så, nu i jultider - du är inte en bättre människa för att du köper dyrare julklappar! :) Du är världens bästa DU! Och du är värd oändligt mycket.

Allt gott!
Eva

söndag 2 december 2012

Gott Nytt År!






Om nu några läsare är kvar här, trots att det varit väldigt dåligt med uppdateringar ett tag, så tror jag ni känner igen det att jag önskar gott nytt år första advent. Det är ju nämligen då det nya kyrkoåret inleds.

Den som läst en del på min andra blogg kanske minns inlägg om att jag tycker det är ganska så fånigt med det vi vanligen kallar nyårslöften? Jag tror att de flesta sådana säkert är ärligt menade men ändå ofta avges i någon sorts övermod och överges senast i februari eller så. Inget fel med att lova/tänka och sedan misslyckas givetvis! Det måste man få göra. Men jag tycker ändå ofta det blir bra överdrivet.

Så då låter det väl alldeles tokigt att jag ser denna dag som starten på en sorts löfte...?

Jag har tidigare skrivit om det jag kallade "köpminimering" här, att jag skulle försöka tänka mig för lite extra innan jag köper de där sakerna som jag egentligen "bara vill ha" och inte egentligen behöver. Nu har jag läst en del intervjuer och så om människor som verkligen gjort så på mer allvar under ett år. Så jag ska göra ett försök tänker jag...

Vad jag förstår har de som lyckats bra haft ganska klara regler för vad som kan handlas eller ej. Det kan ju faktiskt inte gå till överdrift heller. Det finns saker man absolut behöver, även utanför kategorierna mat och förbrukning. Jag behöver t.ex. fler frottéstrumpor om jag bara hittar bra.

Men allt det andra? Det där man bara "vill" ha men som kanske t.o.m. bra snart hamnar undanlagt någonstans och glöms bort?

Och när det gäller mat... Sådana enkla saker som att kanske baka mer, både matbröd och kaffedito. Laga mat är inget jag är jätteintresserad av, men jag är faktiskt ganska bra på att göra storkok och stoppa i frys. (Bra för en ointresserad - bara att tina och värma...)

Varför göra så här då? Är det någon sorts "kristen nit" eller kyrkligt påfund? Nej, bara mitt alldeles egna påhitt! Fast visst ligger det en tanke bakom, om bortskämdhet kanske. Även den som inte har möjlighet att handla så väldigt mycket har det ju faktiskt bra i vår del av världen. (Och missförstå nu inte! Jag vet att det finns många som råkar illa ut i konjunkturer som råder nu. Men de finns också som gnäller när de inte kan åka precis dit de vill när de vill, byta bil när de vill, köpa så dyra kläder som de vill... )

Jag har i princip allting jag behöver! Men jag undrar ibland hur jag egentligen tänker kring det? Även om min ekonomi är närmast urusel o.s.v. så har jag det rent materiellt bra! I och för sig äger jag ingen laptop, ingen "smart" telefon, ingen riktig dunjacka för vintern eller så. Men jag överlever alldeles utmärkt ändå!

Jag skulle helt enkelt vilja inse det lite mer och faktiskt glädjas åt det jag har!

Om jag kommer att ångra mig? Det gör jag säkert... En liten "ventil" har jag lovat mig...: OM det skulle trilla in några pengar till jul (kan hända) eller till den "stora" födelsedagen om några månader så får de användas annorlunda, men de pengar som är så att säga egna ska detta gälla för.

Ja, det var ju också en text för första advent..... Men föresatser för ett nytt år ska väl komma just då så det passar kanske ändå...

Hoppas att ni haft en fin söndag, ni som kanske hittar hit. Och andra också förstås.

Allt gott!
Eva