lördag 28 februari 2015

Fasta - favorittid.







Ja så är det faktiskt, att fastan är lite av en favorittid i kyrkoåret.

Jag är ju lite "knäpp" kanske, som är så väldigt förtjust i det lite "tyngre", det där som får hjärnan att arbeta lite mer.

Fastan är sådan.

Det finns så mycket att reflektera över denna tid! En mycket fin psalm börjar "Se vi går upp till Jerusalem" vilket borde ge lyckokänslor men i denna tid pekar mot påsk och korset. Funderingarna kretsar ju gärna kring varför??? Varför ville Gud plåga sin egen son på det sätt som skedde?

Jag har nu gått med i något som kallas "Anta utmaningen", en utmaning som består i att läsa Bibeln var dag under 1 år. (Eller skapa nya vanor och fortsätta läsa var dag.....) Det finns olika "spår" att följa som leder till hela Bibeln på ett år eller delar av den. För att inte lova för mycket så skrev jag först in mig som deltagare i "Kvartsspåret" som säger c:a 15 min/dag som ger 25% av Bibeln på ett år. Efter att ha vimsat lite är jag nu istället på ett lite eget spår, att läsa rakt igenom och inte "hoppa" mellan gamla och nya testamentet som det är i flera läsningsplaner.

Nu är jag i slutet av 3 Mosebok. Inte den mest inspirerande läsning kanske. Mängder av regler för offer t.ex.

Som vanligt hamnar jag i tankar om hur i hela fridens jag kan acceptera detta?!? Jag som är sällsynt envis med att bestämma själv, tänka "eget" och har otroligt svårt för att acceptera att andra ska sätta reglerna - hur kan det komma sig att jag faktiskt tror på en Gud som i vissa lägen kan verka tjurig som ett barn som säger "Älska mig! Annars slår jag dig!!!"?

En anledning är faktiskt just det att jag tror.....

Vi som lever idag har ju "facit". Vi vet att vägen upp mot Jerusalem var tung, att det som sedan skedde var tyngre, grymt, orättvist, hemskt men ändå helt underbart. Vad de som var med hade för tankar kan vi bara gissa.

Min läsning nu i gamla testamentet ger en del svar. Vi har en helt fantastiskt Gud! Jo, det visste vi ju i och för sig.... Men när man läser GT mer "ordentligt" som jag nu försöker inser man det än mer. Han (hon, den, det.... Jag tror inte våra ord egentligen förslår där.....) har skapat oss. Han vet vad som är bäst för oss. Vi kan tänka som jag ofta gör att Han är småsint och tjurig och bara vill bestämma allt själv, men då ska man nog tänka igen och fundera mer allvarligt på vad det är Gud faktiskt "kräver". Gör man det så inser man att det är bra kloka råd och regler.

Den läsningen ger också en annan förståelse av fastetiden och av vandringen upp mot Jerusalem och korset. Gud hade försökt! Verkligen försökt att få människor att förstå. Förstå att vi faktiskt behöver tänka med mer kärlek på den som faktiskt skapat oss.

Det är svårt det där, kanske än mer i vår tid när vetenskapen gett mycken insikt om hur livet utvecklats, att tänka sig en enda Skapare. Mitt förnuft säger emot, men min känsla gör det inte. Mitt förnuft protesterar mot alla regler som GT-läsningen påvisar, alla de regler som vi mäniskor igen och igen och igen bryter (brutit) mot och som i förlängningen leder till korset.

Men så.......

Vi har en Skapare som ville oss! Vi har en Skapare som såg att vi faktiskt inte lyckades avhålla oss från synd, inte kunde låta bli att bryta kontakten när vi tänkte det var roligare/enklare på "andra sidan". Man må tycka att Gud är småsint, gnällig, tjurig och som vilken 3-åring som helst som hojtar om att "Älska mig!" men om vi tror på Gud som Skaparen så är det väl inte så konstigt kanske.....

Fastan, och i förlängningen påsken med långfredagen, visar på vilken älskande Skapare vi har - "Ok,,,,, Ni fixar inte detta så jag får lösa det från mitt håll....". Han kommer själv, lever med oss, ger sitt liv i lösen för oss alla....

Att tänka att det är viktigt, rent livsagörande, förutsätter givetvis tron på Gud. Och det går då helt emot min personlighet i övrigt..... ATT jag tror är för mig det största beviset på att Gud finns.

Vi går i fastan mot korset och beviset på att vi har en älskande Gud. En Gud som ger allt för oss. En Gud som faktiskt har rätt att kräva respekt.

Allt gott!
Eva