lördag 16 april 2016

Nu då?

Jag har flera gånger skrivit (o verkligen menat) att jag vill försöka få lite fart på den här bloggen igen - o så har det hänt saker i "resten av livet" som satt stopp....

Nu vet jag åtminstone säkert att jag kommer att få mer tid så vi får väl se om det kan fungera denna gång.

Brist på uppslag för inlägg är det sannerligen inte! Inte när det gäller min egen brottning med delar av tron, inte när det gäller sådant som jag känner mig "säker" (så säker man kan vara när det gäller just tro) på o verkligen inte när det gäller sådant jag reagerar på i daglig debatt vare sig den försiggår i kyrkans värld eller den sekulära.

I kyrkans värld är den söndag som nu är på ingång milt sagt aktuell just nu. Det är 4:e söndagen i påsktiden som har rubriken "Vägen till livet" i Svenska Kyrkans kyrkoår.

Och är det något som varit debatterat ett tag nu så är det väl just det om Jesus som Vägen med stort V. Eller som hela textavsnittet lyder: "Jag är vägen, sanningen o livet". (Evanglium enligt Johannes, kapitel 14, vers 6)

Fortsättningen lyder: "Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

(Läs gärna hela söndagens evangelietext, Joh 14:1-14.)

Alltså.....

Jag kan väl förstå att en del texter i Bibeln kan bli föremål för olika tolkningar men att dessa väl så klara ord blir det?

Ändå är det just dessa ord som skapat SÅ mycket diskussion. Den har sagts vara lagda i Jesu mun av Johannes själv. De har sagts missförstådda, att det skulle menas att Jesus är EN väg. En av lärarna när jag gick i Lärjungaskolan i S:ta Claraa, tillika min själavårdare då, en kyrkoherde emeritus berättade att han hört en präst predika om dessa ord som att Jesus är "en sanning om en väg till livet" vilket ju ger en helt annan innebörd.

Jag förstår faktiskt inte riktigt det som jag uppfattar som rädsla för att stå för de här orden. Är det en oro för att en del ska känna sig uteslutna? Det tror jag i så fall att de gör även av andra skäl. Tänker man att om nu Jesus sagt detta så låter han väldigt övermodig, skrytig, stöddig m.m. av sådant som vi så skyr idag. Jantelag liksom.

Då vill jag ju invända att det är ju faktiskt Gud själv, Gud som människa som säger detta...

Sedan handlar det ju inte heller om bara just dessa meningar. Det finns en hel del andra citat, både från Jesus i NT o i profetiska texter i GT som sammanfaller med de här orden. När Jesus kom hade Gud ju länge lovat att sända en Messias, någon som skulle hjälpa oss att "återknyta bekantskapen" med Gud. Då är det väl inte konstigt att denne Messias beskriver sig själv som den enda vägen, den enda sanningen, livet självt?

Det är mycket möjligt att en del här kommer att handla om just sådana här saker. Jag är inte utbildad inom vare sig teologi eller apologetik men synnerligen intresserad o rätt engagerad o tar mig lekmannens rätt att tycka o tänka.

Allt gott!
Eva